närkontakt med utomjordingar

precis som i boken bortförd av jhon e mack, vilken jag läste flera år senare, och kände igen mej. när det var dags för närkontakt. så både i huset jag bodde i tidigare, där mycket inträffade och där jag bor nu.när jag lagt mig för de inträffade händelsernas kvällar. så kom det ljuskäglor från ingenstans på väggarna i sovrummen. så kom humanoiderna (the grey) några nätter senare. detta inträffade ett flertal tillfällen i båda husen.jag såg dom aldrig men jag visste att det var dom ”palien” vad som hände vid de tillfällena vet jag inte. utom några gånger . där jag bor nu inträffade det några gånger, att jag hörde en telepatisk röst i mörkret bredvid sängen.den bad mej upprepa vad den sa. så följde en lång rad av sifferkombinationer. som jag repeterade. varför jag skulle upprepa dessa siffror vet jag ej.men så är efteråt har jag funderat om det var nån slags inprogramering

5 thoughts on “närkontakt med utomjordingar

  1. Du skriver bland annat: ”…jag såg dom aldrig men jag visste att det var dom.”

    Med tanke på sådant som vi har diskuterat tidigare här på din blogg: Använder du inte ordet ”veta” på ett sätt som skiljer sig från vad ordet ”veta” betyder/innebär vetenskapligt sett?

    Jag tycker att när du VET något, handlar det mer om en sorts inifrån kommande känsla hos dig, att detta är nog, åtminstone för just dig, den rätta förklaringen till det upplevda fenomenet.

    Hur kan du använda dig av ordet ”veta” på detta vis?

    Om ordet ”veta” används i OBJEKTIV bemärkelse, betyder den utsaga som ordet förekommer i, att det råder stor konsensus inom forskarvärlden, att det förhåller sig just på det angivna sättet. När du använder ordet ”veta”, verkar det vara i ett slags subjektiv bemärkelse, innebärande att du är ganska ensam om att tolka ett skeende/händelseförlopp just som du gör.

    Bara för att John E Mack ”VET” saker som påminner om vad du anser dig ”VETA”, är det synsätt och de tolkningar ni gör inte annat än marginalåsikter. Jag uppskattar att ca 5 procent (plus/minus 2 procentenheter) av mänskligheten tycker som John E Mack och du gör.

    Visst händer det då och då, att minoriteten har rätt. Men om 95 procent anser si och 5 procent anser så, gör man då inte klokt i att utgå ifrån att en så stor majoritet har rätt? Säger inte erfarenheten oss det?

    En helt annan sak har vi, om det är ungefär 50/50 mellan åsikterna, dvs anhängarna av två disparata åsikter/tankeparadigm är ungefär lika många. Men inom ufologin och vad gäller detta med aliens råder ingen 50/50-situation.

    Hur fungerar du i vardagslivet, kajmal? Antag att du ska korsa en trafikerad gata. Du gör bedömningen att eftersom det vimlar av bilar när du tittar dig till höger och vänster, så är det farligt att gå över gatan just i detta ögonblick. Du kanske uppskattar risken att bli överkörd till 95 procent. Om du resonerar konsekvent, bör du likväl strunta i den bedömningen och försöka korsa gatan. Eller?

    Du väljer ju alternativet 5/95 när det gäller vad du ska tro på i fråga om aliens. Dvs i den frågan säger ca 5 procent av de tillfrågade att aliens finns hos oss här på jorden. Och då går du på det, kajmal. Men om blott 5 procent gör bedömningen att det är farligt att korsa den högtrafikerade gatan just nu, då litar du förhoppningsvis plötsligt mer på de där 95 procenten som betonar risken med att korsa gatan, och du avvaktar förhoppningsvis med att korsa gatan.

    ALLTSÅ: Du är inte konsekvent. I vissa frågor håller du dig till vad en liten majoritet tycker/anser (som i alienfrågan). Men i andra frågor håller du dig till vad majoriteten anser (och den anser alltså – i mitt påhittade exempel här ovan – att du inte ska korsa gatan just nu när trafiken är som intensivast, i alla fall inte genom att blunda för att slippa se bilarna).

    Vad är detta för konstig strategi du har lagt dig till med, kajmal? Att än hålla med den lilla minoriteten, än hålla med den stora majoriteten? Varför är du så inkonsekvent?

  2. Men varför upprätthåller du inte en klar rågång mellan känslor och vetande? Din trovärdighet som ”vittne” blir ju lidande av att du inte skiljer på det som känns rätt och det som man VET är rätt.

    Man skulle kunna säga, förenklat, att ”känna något” är liktydigt med att ”gissa”. Du själv synes lita på dina ”(mag)känslor”, men du kan ju aldrig räkna med att andra ska köpa din subjektiva ”sanning” rakt av, ty dessa andra känner förmodligen inte samma sak som du gör.

    Ser du inte detta som ett problem, kajmal? Din trovärdighet blir inte hög, om du inte är noga med definitionerna. Men du kanske inte bryr dig om, att din trovärdighet är låg? Fast då undrar man ju varför du hela tiden är så angelägen om att föra ut ditt budskap. Vad är det för poäng med att föra ut ett budskap, om man inte blir trodd? Jag fattar inte hur du resonerar och tänker därvidlag, kajmal.

    • skulle ha givit ut en tredje bok. men får ingen hjälp med att lägga in det på vulcan.se. så jag bloggar mina artiklar i stället. kunde väl ha varit mer utförliga om det blivit en bok…………..när det gäller läsarna, så får de bilda sej sin egen uppfattning. det är sanning det jag skriver , det räcker för mej.

  3. Oavsett vilken kanal du väljer att publicera dina subjektiva sanningar genom kvarstår grundfrågan, kajmal. OM du vill bli trodd och lyssnad på, måste du vara noga med att skilja på subjektiva och objektiva sanningar.

    Herr INTRESSERAD har försökt lära dig skillnaden, men du verkar inte ha lärt dig någonting.

    Jag betvivlar inte för en sekund att dina upplevelser uppfattas som sanna av dig. Men du omvänder ingen tvivlare genom att skriva som du gör. Man kan likna dig vid en bilförsäljare, som påstår en massa otroliga saker om den begagnade bil han vill få såld. Lika lite som den potentielle bilköparen litar på en sådan försäljares svada, lika lite övertygar du med dina uppgifter.

    För mig får du gärna fortsätta med din ”begagnade bilförsäljarsvada”, om du känner för det. Men jag har svårt att se poängen med din strategi. Du attraherar inga nya anhängare, och du blir inte trodd. De enda som möjligen kan gilla och acceptera det du skriver är andra personer som också har svårt att skilja på subjektiva och objektiva sanningar.

    Det går ju inte att föra en dialog med dig, kajmal. Du beter dig som ett Jehovas vittne. När man försöker diskutera med ett Jehovas vittne, spelar det ingen roll vilka invändningar mot hans resonemang man kommer med. Allt som avviker från vittnets religiösa tro uppfattas av honom som irrelevant.

    Om du verkligen skulle vilja ha en dialog, kajmal, skulle du försöka anstränga dig att svara lite utförligare på ställda frågor. Du bryr dig inte ens om att byta perspektiv för att bättre förstå hur din meddebattör tänker/resonerar. Det är ungefär lika givande som att debattera med en vägg.

    Kort sagt: Jag fattar inte varför du lägger ned möda på att skriva böcker, starta debattforum och nu också starta en blogg, när du inte vill eller kan ta till dig alternativa förklaringar till dina upplevelser. Vad är din poäng? Har du sysselsättningsproblem eller problem med att få tiden att gå, eftersom du väljer att bete sig så som du gör? Varför inte ta och satsa på att öka din trovärdighet i stället? Då skulle du kanske locka till dig några följare utöver de redan frälsta?

    Jag menar bara väl, kajmal. Du får som sagt hjärtans gärna fortsätta blogga och kommentera som du nu gör. Jag är den ende som, hittills, har kommenterat här på din blogg. Och om jag ska fortsätta att få dina ”goddag, yxskaft”-liknande kommentarssvar, ger jag snart också upp och slutar att följa din blogg. I mina ögon är du helt ointresserad av en seriös dialog.

    Jag ska avsluta med ett exempel. Se denna artikel: http://www.world-science.net/othernews/130328_NDE . Den handlar om hur man kan uppleva att man lämnar sin fysiska kropp, så kallade UKU-upplevelser, och genomföra astralkroppsflygningar. Den sortens upplevelser synes framkallas av dysfunktion (= onormal elektrisk aktivitet) i ett område av hjärnan som kallas för temporo-parietal junction (TPJ). Intressant nog kan dysfunktion i TPJ framkalla oerhört starka verklighetsupplevelser, framgår det av artikeln. Så de bisarra upplevelser som dysfunktion i TPJ kan resultera i (exempelvis kan även upplevelser av skuggvarelser bli följden) upplevs som om möjligt mer verkliga än vanliga verklighetsupplevelser.

    Så det är ingalunda konstigt att dina bisarra upplevelser av dig, kajmal, upplevs som otroligt verkliga. Icke desto mindre kan förklaringen alltså vara dysfunktion i TPJ. Det är väl känt att man genom att på experimentell väg störa den elektriska aktiviteten i TPJ kan framkalla allehanda fenomen av de slag som du har för vana att rapportera om. Jag tycker att detta faktum borde göra dig lite mer ödmjuk och inte helt utesluta, att dina upplevelser i själva verket är ett slags hjärnspöken.

    Men känner jag dig rätt, kommer du inte att seriöst bemöta den sortens påstående, att mycket talar för att dina upplevelser faktiskt är hjärnspöken. Och då är du knappast öppen för en dialog. Sorgligt nog. Lika lite som ett Jehovas vittne är öppen för dialog.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s